NMT-450: Mobilnät utan mobiltelefonister

NMT 450, som i höstas firade 30 år, var stort, inte bara mätt i antal användare – även telefonerna var stora, tunga och dyra. Men nätet hade en, än idag, beryktad räckvidd.

År 1977 började NMT- specifikationen skrivas, med grundkrav som bland annat att debitering och uppkoppling skulle kunna ske automatiskt, att det skulle kunna gå att ringa till fasta nummer och att när man åkte in i något av de nordiska grannländerna skulle roaming ske automatiskt. För användaren skulle samma möjligheter erbjudas som i ett fast nät.

Vid starten 1981 fanns det fem godkända mobiltelefoner och tätt efter lanseringen godkändes ytterligare fem. Priset för en telefon var ungefär 15 000 kronor. Två betydande försäljnings- argument var att det var automatiskt och att man kunde spara 15 minuter om dagen genom att arbeta från bilen. Funktionerna var såklart långt ifrån appar, mobilt bredband och smartphones, istället var det automatisk återuppringning, talmaskinbesked och spårning av okynnesanrop som var nytt och hett.

Prognoserna slog alla rekord, redan 1983 hade 1990:s mål med 45 000 användare nåtts. Målet skrevs upp och man trodde istället att det vid 1990-talets början skulle finnas 100 000 användare i nätet.

Första bärbara mobilen

1984 lanserade Nokia den första bärbara mobiltelefonen Nokia Talkman efter många svettiga timmar på utvecklingsavdelningen. Utvecklingen fortsatte därefter att gå snabbt och redan i slutet av 1985 nåddes 100 000 NMT-abonnenter i Sverige.

1986 lanserades en av mobiltelefonins milstolpar – Ericsson Hotline – med en vikt på 3,5 kilo. Eftersom användarna gilllade bärbart driftsattes 1987 ”ficktelefonsystemet” NMT 900, för att råda bot på kapacitetsbristen och därmed satte utvecklingen av kompakta ficktelefoner fart. Som ett exempel kan nämnas Ericssons Hotline 900 som lanserades 1989 med en samtalstid på 30 minuter. Det var kanske tur å andra sidan eftersom den inte direkt var lätt och man var tvungen att vara rätt vältränad för att orka 30 minuters samtal med klumpen intill örat.

1991 börjar slutet av NMT:s storhetstid göra sig påmind, GSM lanseras och redan nästa år presenterar Comviq och Europolitan sina GSM-nät i Sverige, tätt följda av Televerket.

NMT 900 fick leva en bit in på 2000-talet, men upphörde till förmån för GSM 2001. NMT 450-nätet var i drift i mer än 25 år och stängdes vid årsskiftet 2007/2008. Storheten med NMT var att det var startskottet för vår mobila livsstil och att det satte Norden på kartan som en intressant världsdel för Telekommarknaden.

Artikeln har publicerats i SKEF News 12-01+Ulf Seijmer

Mobilnätens krisberedskap

Från myndighetshåll finns inga fastslagna riktlinjer för hur länge en basstation skall kunna vara igång utan ström och inga krav på redundans i näten. Så vilken beredskap har operatörerna vid en större katastrof, ett längre strömavbrott eller driftstörningar på grund av svårt väder?

-Driftstiderna i operatörernas nät är något som vi inte har någon kontroll över, säger Ove Landberg ordförande i Nationella telesamverkansgruppen. Generellt kan sägas att 2G har bättre backuptider än 3G, där driftsbackuper inte alls är lika utbyggt.

Vi kontaktade samtliga svenska operatörer med eget nät för att höra hur deras beredskap är, bara Telia Sonera svarade. Kapaciteten i Telias bakomliggande växlar och system överstiger vida det som krävs för att säkra kommunikationen vid belastning till följd av en större katastrof eller kris. Enligt Telia är det på de enskilda basstationerna problemen kan uppstå.

-Om en basstation blir strömlös så är varje station utrustad med reservkraft för att klara sig någon eller några timmar. För att säkerställa täckning vid stora strömavbrott, till exempel vid stormar, har Telia utrustat ett större antal ”viktiga” basstationer med reservelverk (diesel eller bränsleceller) så att basstationen fungerar lång tid utan elförsörjning, säger Tommy Ljunggren, Teknisk chef för TeliaSonera Sveriges mobila nät.

Mobila system tryggar mobiliteten
Om ett strömavbrott drar ut på tiden finns även mobila reservelverk att tillgå som Telia kan placera ut. Som ytterligare backup och krisberedskap har Telia tillgång till mobila basstationer som de kan köra ut i krisområden om det behövs.

Om en basstation tillfälligt slås ut, så uppger Telia att det mesta av trafiken kan hanteras av närliggande stationer, förutsatt att de fortfarande är i drift. -Vi  planerar för överlappande täckning mellan basstationerna, så att en viss plats oftast täcks av flera basstationer. I städerna är överlappet omfattande men på landsbygden är den oftast lägre berättar Tommy Ljunggren på Telia.

Telias nät är dimensionerat för att klara högsta beräknade normalbelastning per dag, samtidigt är inte nätet dimensionerat för scenariot att ett större antal kunder skulle ringa inom en geografiskt liten yta. Om en katastrof inträffar inom ett begränsat område, ett område som normalt har låg kapacitet, kan det i extrema fall bli trångt i luften, men detta är inget Telia identifierat som ett problem hittills.

-Vid de större snöstormar som varit har det inte uppstått någon märkbar förhöjning av samtal som ej kan kopplas upp. Det beror också på att de flesta ”kriser” har berört större områden, det är många basstationer som tagit hand om trafiken, säger Tommy Ljunggren.

Från MSBs håll tycker man det är viktigt att alla aktörerna på marknaden är medvetna om vikten av god beredskap. -Generellt tycker jag medvetenheten har ökat om vikten av ett bra samarbete mellan privata och offentliga aktörer för att skydda samhällsviktig verksamhet, som el, tele och andra kommunikationssystem, avslutar Helena Lindberg, Generaldirektör MSB.

Artikeln var publicerad i SKEF News nr 2011
+Ulf Seijmer