Nu skall jag ge mig in i ett viktigt område, IoT och jämlikhet och jämställdhet. Många som jag kommer i kontakt med har stött på IoT för första gången i sin yrkesroll genom att de är teknikentusiaster eller teknikintresserade. Egentligen är ju detta i sig ett litet misslyckande eftersom IoT tillför värde för alla kategorier människor och branscher, men i min yrkesroll är det framförallt tekniken som är beröringspunkten.
IoT och ökad tillgänglighet
När jag hade en workshop i januari tillsammans med IoT World hade vi tre engagerande LIA-studenter i gruppen. De beskrev hur de kommit i kontakt med IoT på sin fritid och optimerat olika processer i sin vardag. Det här, förklarade jag för dem, är det jag brukar kalla wifi-revolutionen. WiFi var förbjudet på företag i slutet av 90-talet. Trådlöst=osäkert. Nu använde så många WiFi hemma att företagen till slut hakade på. Det folk testade hemma tog sig in på arbetsplatserna, via teknikintresserade.
Idag behöver man inte vara teknikintresserad för att använda wifi, alla vet vad det är. LIA-studenternas intresse för teknik skulle kunna vara WiFi-revolutionens andra våg, IoT-revolutionen. Där IoT blir en allt större del av fler människors vardag. Jag hoppas det, att vi testar IoT hemma och tar med oss de vanorna till våra arbeten. Det skulle på sikt kunna innebära att vi förflyttar IoT i rätt riktning och får en både mer jämlik och jämställd syn på tekniken genom att avdramatisera den och använda den till sin fulla potential.
Vad händer med den öppna datadrömmen?
Jag hade önskat att IoT var mer demokratiskt och delande när det kommer till data. Jag menar att IoT har sina rötter i den äldre termen M2M — maskin till maskin-kommunikation. Det här utgjordes av slutna system där data skickades mellan två punkter eller system utan att delas vidare. Men när begreppet IoT började ta fart kändes det som en markant förändring. Självklart skulle vi dela data med varandra för att snabbare bygga en bättre värld. Självklart skulle system prata med andra system för att skapa synergier som gynnar alla. IoT lovade inte bara smartare lösningar utan också en mer demokratisk, jämlik och tillgänglig framtid.
Men sen hände något. Data blev det nya guldet — och guld skänker man inte bort gratis. Protektionismen tog över och i dag består IoT till stor del av slutna system där data hålls innestängd. Denna utveckling hotar inte bara innovationstakten utan också potentialen för IoT att bidra till ökad jämlikhet och tillgänglighet.
Men här finns också en enorm möjlighet. Genom att skapa öppna dataplattformar kan vi bryta ner de murar som håller data fången. Initiativ som bygger på dataportabilitet, standardisering och transparenta regler för datadelning visar vägen framåt. Kanske fler regioner i Sverige inser styrkan i att dela den data man har samlat in?? När data kan flöda fritt mellan system och aktörer, kan vi bygga tjänster som inte bara optimerar affärsmodeller utan också aktivt bidrar till en mer rättvis och inkluderande värld.
IoT har potentialen att bli en samlande kraft för jämlikhet och jämställdhet. Frågan är inte om vi skall dela data, utan om vi har råd att låta bli?
När IoT kan göra skillnad
En av de mest belönande applikationerna där IoT kan göra en stor skillnad återfinns inom vård av äldre. Jag har haft förmånen att jobba nära en kund som verkligen förändrar livet för äldre med IoT. Det är en lösning som engagerar och inte lämnar en oberörd. Genom att använda IoT och sensorer kan man att underlätta egenvård för äldre och multisjuka. Tänk dig att du har en äldre släkting som är multisjuk och är inlagd för vård. En dag kommer sköterskan in och berättar att du skall få åka hem och få tillgång till vård där du mår absolut bäst, hemma. Tack vare provtagning i hemmet med hjälp av trådlösa sensorer och en surfplatta som samlar in data kan släktingen dagligen skicka in sin hälsostatus. Skulle något avvika eller om släktingen behöver prata med en sköterska eller läkare så bokar man in ett digitalt möten med sjukvården direkt i surfplattan. Den här typen av ganska enkla lösningar, som består av sensorer och en läsplatta med mobilnätsanslutning, ökar välbefinnandet hos patienten och minskar kostnaderna drastiskt.
Genom att använda IoT för att sänka kostnaderna och förbättra tillgängligheten kan vi ta viktiga steg mot en mer jämlik vård, utan att kompromissa med säkerhet och integritet. Den här typen av system kan minska den fysiska och psykiska belastningen på närstående. Genom att möjliggöra trygg och effektiv vård på distans kan IoT därmed frigöra tid och resurser, vilket kan bidra till en jämnare fördelning av omsorgsansvaret. Denna typ av lösning har också en enorm potential i utvecklingsländer där vårdresurserna är begränsade.
Utbildning -ett område med potential
För flera år sedan var jag inblandad i ett intressant projekt i Arvika, IoT i skolan, där man sökte hitta samband mellan elevers prestationer och buller, luftkvalitet och temperaturen i klassrummet bland annat. Tanken var att klimatet i skolan inte skulle minska elevernas möjligheter till resultat och på sätt skapa jämlikare förhållanden och förutsättningar till prestation. Från min egen skoltid minns jag ett par klassrum som hade otroligt dålig ventilation och bland oss elever var det känt att lektionerna i dessa rum var allmänt stökigare.
Jag lyssnade för något år sedan på ett intressant seminarium om en välbeställd skola i Förenade Arabemiraten. Där hade man tagit IoT längre än i det svenska exemplet men även här identifierat att elevers prestationer gick att koppla till miljöfaktorer. Därför såg man till att kontinuerligt mäta och följa upp så att elevernas prestationer inte skulle påverkas av inomhusklimatet och föräldrarna fick därför en daglig rapport från skolan baserat på värden från sensorer i klassrummen.
IoT har potentialen att bidra till ökad jämlikhet inom utbildning, genom att ta bort yttre faktorer som påverkar prestation, men det är en investering som måste vägas samman med andra investeringar. Mycket tyder dock på att det är väl värt det. Samtidigt ser möjligheterna att disponera resurser för utbildning olika ut i olika delar av världen. I utvecklingsländer, där tillgången till kvalificerade lärare och resurser är begränsad, kan IoT i vissa fall göra större nytta genom fjärrundervisning så att fler kan tillgodogöra sig undervisningen.
IoT och ekonomisk inkludering
Ett annat område där IoT har stor potential är finansiell inkludering. I många utvecklingsländer saknar en stor del av befolkningen tillgång till banktjänster och krediter. Här kan uppkopplade enheter spela en nyckelroll genom att skapa alternativa sätt att bedöma kreditvärdighet och erbjuda finansiella tjänster.
Till exempel kan IoT-sensorer på småskaliga jordbruk samla in data om skörd, markförhållanden och vattenanvändning. Denna data kan sedan användas för att erbjuda mikrolån och försäkringar baserat på faktiska riskbedömningar, snarare än schablonmässiga kalkyler. Detta minskar risken för långivare och gör att fler får tillgång till finansiella tjänster.
På så sätt kan IoT inte bara bidra till att öka produktiviteten och säkerheten för småbönder utan också vara en kraftfull motor för att minska ekonomiska klyftor. Det handlar om att ge fler människor möjlighet att delta i den formella ekonomin — och därmed skapa en mer jämlik fördelning av resurser och möjligheter.
Snedvriden AI en riskfaktor
När vi pratar om IoT och jämlikhet måste jag beröra AI. Jag har tidigare diskuterat hur AI och IoT kan ge riktigt fina synergier. AI älskar data och IoT genererar stora mängder av det. Men en viktig aspekt är risken för bias i AI-modeller som används inom IoT för att fatta beslut. Om AI tränas på snedvridna data kan de förstärka existerande ojämlikheter snarare än att motverka dem, något man behöver beakta och samt ha kontroll över vilka data som används och hur de tolkas.
Framtidsperspektiv: Möjligheter och konkreta förslag
För att IoT verkligen ska kunna bli en kraft för jämlikhet och jämställdhet behöver vi tänka långsiktigt och strategiskt. Ett konkret förslag är att etablera öppna dataplattformar där anonymiserad data kan delas säkert mellan aktörer inom vård, utbildning och offentlig sektor.
Dessutom bör vi investera i utbildning. Det handlar inte så mycket om teknisk kompetens utan om att sprida kunskap om både möjligheterna med IoT kan vi skapa en mer informerad och inkluderande debatt om tekniken. När vi lyckas hantera dessa utmaningar på rätt sätt har IoT potentialen att bidra till en mer jämlik värld — där fler människor får tillgång till vård, utbildning och ekonomiska möjligheter, oavsett var de bor eller vilka resurser de har. Genom att rikta IoT-satsningar mot områden som faktiskt gör skillnad kan vi skapa en mer inkluderande framtid och frågan är inte om IoT kan bidra till jämlikhet, utan hur vi säkerställer att den faktiskt gör det.