Det kan ju inte undgått någon att vi i Europa kraftsamlar för att bygga en stark teknikbransch, och jag har under många år i branschen vurmat för detsamma. Jag brukar i kundmöten säga —vi som företag i 18 år jobbat med i första hand europeiska leverantörer, de senaste 6 månaderna har ni förstått varför. Den svajiga atlantförbindelsen har den senaste tiden satt saker och ting i perspektiv och vi har väl nästan var och en förstått graden av beroende av amerikanska IT-företag. Nu senast när de kraftfullaste AI-modellerna inte var tillgängliga, och vi fick sitta och se hur andra länder kunde AI-generera perfekta kattbilder, medan vi i Sverige fick nöja oss med mellanmjölkskatter genererade med en sämre AI-modell. Okej, det där var kanske inte anledningen till att den nyheten fick flygtillstånd i media, men det sätter fingret på att det är lätt att med några mindre beslut, initierade av en makthavare med dåligt kalibrerad kompass, kan dela in världen i två läger, där vi som Europa riskerar att sitta på avbytarbänk.
Som tur är, är vi i Europa otroligt kreativa och lösningsfokuserade, kanske inte varit snabbast på bollen, men det hämtar vi upp nu.
Under många år har vi talat om internationalisering som något som börjar med en flygbiljett till silikondalen, men ju mer jag arbetar med digitalisering, IoT och uppkopplade system, desto mer övertygad blir jag om att den mest intressanta internationella marknaden för många svenska teknikbolag finns betydligt närmare än så.
När man tittar närmare på Europa upptäcker man att vi brottas med samma problem. Vi ska effektivisera energianvändning, digitalisera industrin, stärka vår beredskap genom robusta och säkra kommunikationssystem, hantera en åldrande befolkning, bygga smartare städer och stärka vår konkurrenskraft. Behoven ser förvånansvärt lika ut, oavsett om man befinner sig i Sverige, Tyskland, Nederländerna eller Spanien.
Samtidigt sker något annat som kanske inte är lika spektakulärt som nya AI-modeller eller miljardinvesteringar i datacenter. Regelverken börjar harmoniseras. Kraven på cybersäkerhet, datahantering och uppkopplad teknik rör sig i samma riktning. Det gör Europa till en mer sammanhängande marknad än vad många fortfarande verkar inse.
Kanske är det därför jag ser allt fler europeiska initiativ, samarbeten och nätverk växa fram. Inte för att världen blivit mindre global, utan för att vi insett värdet av att bygga styrka tillsammans. Teknologisk självständighet handlar trots allt inte om att stänga dörren mot omvärlden. Det handlar om att ha en egen dörr, och själv bestämma när och för vem man öppnar den.
Så medan vissa fortfarande funderar över vilken stormakt som kommer att dominera morgondagens tekniklandskap, tror jag att vi i Europa borde fokusera på något annat. Att bygga vidare på det vi redan har: världsledande industri, stark forskning, innovationskraft och en marknad som blir allt mer sammanhållen.
För kanske är Europas nästa teknikframgång inte nästa sociala mediejätte eller nästa globala sökmotor. Kanske är den betydligt mer europeisk än så – ett nätverk av företag, forskare och entreprenörer som tillsammans bygger lösningar på problem som möter ett konkret behov vi faktiskt delar.
Och om vi lyckas med det behöver vi inte längre oroa oss för vem som släpper in oss i matchen. Då spelar vi på hemmaplan.